söndag 11 maj 2008

Fängelset och dess funktion

Jag läser att Juha Valjakkala är gripen efter att ha varit försvunnen i ett dygn. Sedan i februari har han varit släppt på något finländarna kallar "övervakad frihet".
Min första tanke när jag läser om alla gångerna Valjakkala (eller Nikita Fouganthine som han kallar sig nu för tiden) rymt är att det var väl urbota korkat av den finländska kriminalvården att släppa honom ur sikte. De kunde väl åtminstone ha satt på honom en fotboja?

Artikeln får mig att fundera vidare över kriminalvårdssystemet. För mig fyller fängelser två funktioner:
1. De förhindrar människor som är farliga för allmänheten att vistas bland nämnda allmänhet.
2. De ska genom rehabilitering få människor som begått brott att inte begå brott längre när de släpps fria.

Punkt ett är ju så klart väldigt viktig, för ingen vill väl att mördare, pedofiler och andra farliga människor ska finnas mitt ibland oss. Punkt ett är alltså relevant när det handlar om personer som begått vålds- eller narkotikbrott, rån, bedrägerier eller andra hemskheter som människor kan utsätta andra människor för.
Därför krävs "säker förvaring" av dessa människor där de inte kan skada någon tills den dagen då de genom punkt 2 inte längre är farliga. Denna förvaring måste ske innanför låsta dörrar, så man inte riskerar att de farliga människorna rymmer.

Däremot är jag inte en av dem som tycker att "fångar har det för bra i Sverige". Och det är för att jag inte inkluderade "avskräckande" och "straff" i punkterna ovan.
För mig är kriminalvården just en vårdande institution. Där sitter folk som inte är psykiskt sjuka men ändå har sådana problem att de begår mer eller mindre grova brott. Haga-mannen sitter i fängelse, han har inga psykiska diagnoser, men alla kan vi enas om att han nog inte riktigt är funtad som den genomsnittlige mannen. Alltså måste han hållas instängd, och han måste vårdas så han kan sluta med sina tvångsmässiga serievåldtäkter.
Det är därför viktigt att kriminalvården har god ekonomi, för det har visat sig att långt ifrån alla fängslade får relevant rehabiliteringsvård. De får bara sitta av tiden.

Jag tror inte någon slutar begå brott enbart för att de får sitta av tid i fängelse. Tvärtom, om man bara sitter där tror jag snarare att man utvecklar antipati för det samhälle som låst in en, man blir inte god av att straffas med frihetsberövande.
Därför tycker jag inte heller att fångarna har det "för bra". Deras matkostnad per dag brukar jämföras med skollunchen, men vad som då blir snett är att fångarnas pengar ska räcka till dagens alla måltider medan skolelevernas bara till just lunchen.

Jag tycker fångarna ska ha bra, hälsosam mat. De ska ha sköna sängar, bra gemensamhetslokaler och så vidare. Detta tycker jag eftersom jag tror att fången blir ännu mer negativt inställd till samhället om vistelsen i fängelset är onormalt obehaglig. Är man negativt inställd till samhället tror jag inte heller att man blir mer benägen att lyda det samhällets lagar, eller för den delen bidra, jobba, betala skatt.

Jag tror inte heller på fängelse som avskräckande i förebyggande syfte. Se på USA, som har mycket hårdare straff och fängelser än vi, där kan man till och med dömas till döden i vissa stater (som ironiskt nog har högre brottslighet än dem som inte tillämpar dödsstraff). Skulle det fungera avskräckande skulle deras brottslighet vara rekordlåg, men så är inte fallet.

Begår man brott ska man straffas för det, men min åsikt är att straffet inte får förhindra att brottslingen rehabiliteras till ett laglydigt liv utanför fängelset.

2 kommentarer:

Joakim sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Anonym sa...

Först ett rejält straff. Sedan en period med rehabilitering. Inget halverande av strafftid. Ingen sammanblandning av uppdragen, straff och rehab. Fokusera mera och gör rätt. Då hedrar vi brottsoffren och ger tydliga signaler till de kriminella gängen vad det kostar dem. Inget dalt, tack